Jag är en fullt funktionsduglig existens, som troligen kan räkna mina fel och brister på en hand.

Om alla skulle ha samma fördelar i livet och alltid ha samma lycka ock lika mycket pengar och samma framgång vad fan skulle då finnas att sträva efter. Det måste finnas svaga individer, fattiga, socialt missanpassade och utseendemässigt svaga individer för att kunna se fördelen i det man själv har! Det sägs att det finns någon för alla där ute i världen men det är en klyscha jag har mer än svårt att tro på eller ställa mig bakom. Jag vet att skönhet kommer inifrån och att utseendet inte spelar någon roll, men allt det där e bara trams och nonsens. Det e fan i mig bevisat att snygga människor med en hög socialkompetens lyckas oftare i livet än vad en strykful svårt missanpassad toppstudent med en svårt högt IQ gör.
På dansgolvet kl fem i tre är det knappast den snygga blondinen med högt självförtroende och något mindre hjärnverksamhet som står ensam kvar, neee snarare tvärt om där står hon, tjejen som glömde tvätta håret och kamma till sig, hon med svår acne och som har ögon som drar åt en det ena och en det andra hållet men med MVG i alla ämnen. Man undrar i det läget vad som värderas högst utseende och social kompetens eller ett toppbetyg i skolan. Nej att alltid sträva mot det som normen satt som det bättre är alltid att föredra, för vem skulle väl inte viljan vara den perfekta människan i den perfekta kroppen med det perfekta jobbet och den perfekta inkomsten i den perfekta delen av världen i den perfekta familjen med den perfekta… ja vafan jag kan hålla på i evigheter.. MEN FINNS DU eller e du bara en "gräset är alltid grönare på andra sidan" gestalt som egentligen inte existerar. Du kanske sitter där med din perfekta kropp fast i ätstörningar och dopingproblem, eller du med din feta plånbok som har ett hårt narkotikaberoende eller du med det perfekta jobbet som sviker familj och barn varje dag… när man vänder på hela jävla kakan ser man sanningen de vi egentligen borde sträva efter! Är personen som är normal mittemellan allt bra och allt dåligt! Är egentligen perfekt något som är mittemellan, bra och dåligt! Ytterligeter kanske alltid har en sur jävla eftersmak av något annat som saknas!
MEN vem är domare i livet, vem avgör? Det finns fan ingen som kan döma någon annan. Genom sig själv ser man andra! Vill jag se ner på andra för att jag är en bättre person så är jag antagligen en bättre person! Eller så är jag bara en svagare person som försöker gömma mig bakom nån jävla fasad som är lika lätt att riva som för vargen i de tre små grisarna.
Och alla dessa som ligger inom gränsen för vad som kan kallas samhällens bottenskikt alla dessa måste också ha något att blicka framåt mot, något att hoppas på något att vilja uppnå i samma stund som en överklassfjolla slänger till dem ett mynt och lägger en snorloska i dess ansikte. Alla dessa som annars skulle ha en betydligt lättare väg genom livet genom att helt enkelt släcka livets sista låga och med otur väljer dessa att ta med sig många, någon eller alla i sitt fall. Ni finns där ute, ni som någon gång tänkt tanken att avsluta allt och ta med er till himlen de som förpestat ert liv, men tänk fan efter en gång till före, har du själv valt att ge upp eller var de du själv som från början valde fel stig på livet väg, den stig som till sist ledde dig till ditt fördärv?!
Jag har fan ingen större lust att tappa min kontakt med jordelivet på grund av att någon snetrippad pundarhistoria tycker så in i helvete synd om sig själv för att han har fastnat i skiten å inte längre kan se sitt ljus i livet. Det var fan inte jag som gjorde valet den där gången, den där första gången du valde att testa ruset av en amfetamin kick, det var inte jag som gjorde ditt val att välja drog framför familj och vänner. Om du släcker ditt ljus släck fan inte mitt!

Men sen kan man vara anpassningsbar också, vissa passar bättre i societeten än andra och vissa har förmågan att anpassa sig till misär bättre än andra. Sen finns alla dessa totaltöntar som lever i misären med låtsas leva i societeten, ni är ett skämt!
Å vem fan är jag i detta spel? Vem är jag att sitta här med nån jävla pekpinne och leka moralväktare?
Förmodligen den jävel som utan problem kan döma en person som inte passar in i mina normer och mina ramar. Förmodligen är jag den som antingen älskar eller som hatar som ser allt som svart eller vitt, rik eller fattig, ful eller snygg å det fan bara jag som kan avgöra vem som är vad eller vem som är hur!
Annars e jag mest bitter på det fakta att jag var den utvalde som tvingades jobba mig igenom en hel helg.

"Jag vägrar bevisa att jag existerar,
För bevisen förnekar tron,
och utan tro är jag ingenting."
//Gud