Ofattbar oundviklig bekännelse om mästaren storhetsvansinnes idealistiska smhällsform!

Livet e en fest! En total jävla snefylla med en livslång baksmälla som resultat!. Var finns meningen i allt? Finns de egentligen någon mening i nått? Ibland tror man sig se någon form av meningsfullhet men för det mesta är allt i dur och nattsvart helt utan ljusning i tunneln. 

Hade jag inte haft mitt ego att falla tillbaka på hade jag varit den svagaste individen av alla. Jag fick gåvan att lyckas missa och ignorera mina egna fel och brister och istället begåvats med en mun som kan ordbajsa om vad som helst, talets gåva. E man en knapp tvärhand hög krävs detta för att palla alla sparkar och slag! Men ge mig en miljon istället, ge mig två, ge mig 3,4,5..! Ge mig ett redskap, ett redskap att skapa den perfekta platsen på jorden. Ge mig möjligheten att bli envåldshärskare i den perfekta världen! 

Det är inte lätt att va ödmjuk om man är lika felfri som jag......

Men om jag nu e så jävla felfri, varför i helvete måste jag då pressa mig för? Varför göra alla tester med mig själv VARFÖR är jag aldrig nöjd med det jag har..........

Allt i livet är en tävling, det finns inget som inte skulle kunna trigga mig till tävling, till att bevisa att inget är omöjligt! Jag e jordens sämsta förlorare och en minst lika dålig vinnare....

Men egentligen vem fan bryr sig om det! 

"Gud vet vad som hade hänt om hunden hade varit bunden och inte kunnat komma och skälla i tunneln."

MaKrgrd